Vad kan vara mer rätt än att få skrika?

Vart fasen tog tiden vägen? Jag ser den inte. Jag vill gripa tag i den men den slinker undan!
Om jag kunde få tag på tiden så skulle jag vrida tillbaks den och rätta till det som bara gick så fel.

Det låter som en romantisk film. Flickan som är olycklig och så kommer hennes räddning. Men det är bara det att jag är verkligen inte olycklig. Jag längtar och undrar vad som gick fel. Allt gick så fort, så fort...Jag hinner verkligen inte med nu heller

Hur, var och när?  Vart ska jag få ro att tänka? Vart ska jag få ro att bara vara? Jag är så förvirrad!....






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback